Detta perspektiv tillät flertalet tyskar att svära sig fria från skuld. Det fungerade även som ett argument när västmakterna med USA i spetsen behövde Västtyskland som allierad i den växande motsättningen till Sovjetunionen.
I detta läge valde Raul Hilberg, en ung student i statsvetenskap vid Columbia University i New York, att studera hur Förintelsen av Europas judar hade drivits igenom av byråkrater som varken var ideologiskt övertygade nazister eller agerade utifrån order.
– Jag har valt att analysera Raul Hilbergs forskning utifrån den tid och politiska miljö som den uppkom och mottogs i, säger Olof Bortz, som har disputerat i historia vid Stockholms universitet på avhandlingen ”I wanted to know how this deed was done” om hur Raul Hilbergs forskning mottogs.
Att, som Raul Hilberg, fördjupa sig i nazismens historia på tidigt 1960-tal var långt ifrån den politiska agendan - inte minst som en stor del av de politiker och statstjänstemän som skulle bygga upp det nya Tyskland hade varit aktiva under den tidigare regimen.
Klassiskt verk
Hilbergs bok, publicerad 1961 med titeln The Destruction of the European Jews, är idag en klassiker inom förintelseforskningen och etablerade förståelsen av denna händelse som en förintelseprocess och ett modernt byråkratiskt folkmord. I motsats till tolkningen av Förintelsen som en form av primitivt barbari eller ett resultat av ett auktoritärt system med motvilliga förövare visade Hilberg hur professionella byråkrater tog egna initiativ och agerade utan plan och riktlinjer. Med detta angreppssätt får man syn på komplexiteten i Hilbergs verk och hans ofta motstridiga tolkningar av Förintelsen.
Han valde att fokusera på Förintelsens byråkratiska dimension för att visa på hur det som hänt i Tyskland kunde hända i andra moderna stater. I hans mening borde detta folkmord ha lett till en omvärdering av vanligt förekommande diskriminering och förtryck av minoriteter, som de svarta i Sydafrika och Nordamerikas ursprungsbefolkning. Samtidigt betonade han att Förintelsen var en unik historisk händelse och att förövarna var förankrade i en tysk kulturell tradition. Hilberg framställde både Förintelsen som en process som per automatik ledde till dödande på massiv skala och betonade att förövarna var medvetna om konsekvenserna av sina handlingar. Enligt Olof Bortz kan dessa tolkningar ses som ett försök att undvika olika extrema tendenser i tolkningen av Nazityskland och Förintelsen.
Offrens agerande
Hilberg framförde även kontroversiella påståenden om de judiska offrens agerande under Förintelsen. Enligt honom svarade de med en nästan total brist på motstånd och försökte istället att mildra förtrycket genom att gå förövarna till mötes. Utifrån Hilbergs perspektiv underlättade och till och med möjliggjorde deras reaktioner förintelseprocessen. Olof Bortz avhandling tolkar denna del av Hilbergs forskning som ett försök att få till stånd en förändring i hur minoriteter reagerar på förtryck. Avhandlingen undersöker vidare hur The Destruction of the European Jews mottogs i USA, Europa och Israel under 1960-talet med särskilt fokus på dess stora genomslag och kritiken av hans tes om de judiska offren.
Mer information:
Avhandlingens titel:
”I wanted to know how this deed was done”: Raul Hilberg, the Holocaust, and History
Läs Olof Bortzs forskarpresentation här.
Avhandlingens spikblad finns att läsa här.