Att förstå sin kropp på 1600-talet

För vanliga människor på 1600-talet var kroppen ett viktigt verktyg. Den skulle vara frisk och stark för att kunna utföra tunga jobb. Men också för att tillägna sig religionen på rätt sätt. Detta menar en ny avhandling i historia om kroppsuppfattning på 1600- och 1700-talen.

Anton Runesson har forskat om kroppsuppfattning bland vanligt folk på 1600- och 1700-talet.
Foto: Anders Ståhlberg/Stockholms universitet.

När Margareta Persdotter 1669 anklagade en kvinna för att på magisk väg ha gjort henne sjuk, beskrev hon inför rätta hur hon upplevde insjuknandet. För Margareta hade det plötsligt varit ”som om någon hade hållit henne, så att hon inte kunde röra sig eller ropa på hjälp”. Hon blev medveten om att hon var sjuk genom att hon upplevde sig som nödställd, hindrad i rörelseförmåga och maktlös över sin kropp.

Så personifierades sjukdomen i hennes beskrivning av sin upplevelse; som om någon var inuti hennes kropp och höll henne i ett grepp.

Kroppen ett verktyg

Anton Runesson, som disputerar på sin avhandling i historia ”Blod, kött och tårar. Kroppslig erfarenhet i Sverige, ca 1600-1750” vid Stockholms universitet, har undersökt hur vanliga människor, de breda folklagren, i det tidigmoderna Sverige förstod hur den egna kroppen fungerade. Genomgående i sin bok diskuterar han fall likt det ovan, som exempel på hur människor under denna tid uppfattade sin kropp.

– För människor ur de breda folklagren under denna period var det viktigt att man kunde använda sin kropp i arbetet och då man gick i kyrkan. Att kroppen var frisk, både fysiskt och andligt, var nödvändigt för den egna överlevnaden, säger Anton Runesson.

Perioden som han har undersökt präglas av Luthersk ortodoxi med stark gudstro och tydlig uppfattning om vad som sågs som rätt och som fel.

Rädsla för frestelser

För folkflertalet var kroppen ett verktyg som var en förutsättning för deras försörjning och möjlighet att ta del av det kyrkliga livet. Man levde även med föreställningen att kroppen kunde bli starkt påverkad utifrån, av exempelvis frestelser från onda väsen och djävulen, som gjorde den oregerlig. Synen på sjukdomar var att dessa, som ett slags väsen, tog sig in i kroppen och tog över den, både fysiskt och andligt.

För att få en bild av vanliga människors kroppsuppfattning under denna tid har Anton Runesson gått genom en stor mängd rättegångsprotokoll. Fall med anklagelser om tidelag, magi, mord, dråp, självmord, barnamord och olika sexualbrott har undersökts för vad utsagor i utredningarna säger om hur kroppen uppfattades fungera.

I vittnesmålen hittar han exempel på hur anklagade försvarar sig med att de påverkats utifrån och inte kunnat styra sina tankar och handlingar vid tillfället då de utförde brotten. De kunde anföra att de varit döva eller så pass uppfyllda av vrede att deras förstånd sattes ur bruk, och gärningen inte gick att avvärja. Men istället för att tolka utsagorna som urskuldande, har han tagit fasta på vilken kroppsuppfattning som de anspelar på.

Praktisk syn på kroppen

Kunskapen om hur människor i äldre tid själva förstod kroppen är grundläggande för att få en djupare historisk förståelse för människors tillvaro på den tiden, menar Anton Runesson. Tidigare historisk forskning om människors kroppsuppfattning under tidigmodern tid har utgått från att de har haft en humoralpatologisk syn på kropp och hälsa, den dåtida medicinvetenskapliga teorin om att sjukdom berodde på obalans mellan kroppens fyra vätskor; gul och svart galla, slem och blod.

Men Anton Runesson ser i sin avhandling inga spår av dåtida medicinska förklaringar i de exempel som han har tittat på. Han menar att de breda folklagren har haft en annan syn på kroppslighet än vad de bildade klasserna har haft under samma period. De vanliga människorna har istället haft en praktisk syn på sin kropp.

– De hade mer ett ändamålsenligt förhållande till kroppen som grundade sig i deras behov av att kunna använda den för försörjning och möjlig frälsning, säger Anton Runesson.