Hossein Sheiban
 
 

Docent
Rum: D936
Tel: +46 - 8 - 674 71 35
E-post: hossein.sheiban@historia.su.se

Forskningsinriktning

Jag doktorerade 2002 med en avhandling om stadsplaneringen i Stockholm under senare hälften av 1800-talet. Avhandlingen såg den moderna stadsplaneringen som ett uttryck för moderniteten, sedd som ett kritiskt förhållningssätt till den sociala verkligheten. Den allt större dominansen av en disciplineringsdiskurs i Stockholms stadsplanering vid sekelskiftet 1900, framstod som ett exempel på hur moderniteten frångick de löften som den hade kommit med.

Efter disputationen har jag fortsatt att intressera mig för historiska handlingars diskursiva kontexter och diskuterade bland annat (avsaknaden av) diskursiva ramar för miljöfrågor inom Stockholms kommunalpolitik i början av 1900-talet. Men intresset för det problemkomplex som är förenat med modernitetens misslyckande ledde mig vidare, och jag kom att intressera mig för de maktförhållanden som den är förenade med den orientalistiska diskursen. Det konkreta uttrycket för denna inriktning blev ett forskningsintresse som berör intellektuella problematiseringar av den orientalistiska diskursen i Iran, inför och efter revolutionen 1978–1979. Jag som har min bakgrund i Iran och uppvuxen under den iranska revolutionen kunde inte undgå att skilja ut (omvända) orientalistiska drag hos den nya (islamiska) stat som växte fram ur revolutionen. Den postrevolutionära regimen definierade om landets nationella intressen genom att framställa ”väst” som roten till det onda, och sedan ta strid emot det – det vill säga, mot USA och dess allierade i Mellanöstern, och mot de grupper i Iran som presenterades som bundsförvanter till ”väst”. Detta har i Iran föranlett intellektuella debatter de orientalistiska indelningarna av tillvaron, som inte längre kan tas för givna.

En del av dessa debatter har problematiserat de diskursiva ramarna, inom vilka moderniteten i början av 1800-talet fann vägen in i iranska sammanhang. Modernitetens misslyckande förklaras med att man har anammat moderniteten inom tankeramar som i grunden förblivit traditionella. Den fråga som uppstår är, om det fanns någon potential för kritiskt tänkande i det intellektuella arvet från den persisk-islamiska kulturens storhetstid under 900- till 1200-talen. Jag har fördjupat mig i ett nu avslutat projekt i detta arv och kommenterat frågan i en undersökning om religionskritik hos tre medeltida persiska poeter, Sa‘di, ‘Obayd och Hafez. Där studerar jag de tre poeternas kritiska inställning till de dominerande tolkningarna och tillämpningarna av religionen. Kritiken och religionsuppfattningen visar starka individualistiska drag, vilka jag tolkar som indicier på en tidigt iransk form av modernitet, en alternativ modernitet.

Jag försöker nu i ett nytt projekt tänka bortom orientalismen. Projektet handlar om muslimska nytänkare i Iran 1979–2016 och deras ställningstaganden i fråga om kvinnors rättigheter. Utgångspunkt tas i gängse orientalistiska polariseringar. Islam har ställts mot kvinnors rättigheter av både de rättslärda företrädarna för den iranska staten och deras intellektuella och ibland aktivistiska kritiker och motståndare. Emellertid har utvecklingen av en allmän demokratisk rörelse i Iran från 1990-talet brutit mot de orientalistiskt konstruerade kontrasteringarna. Speciellt den iranska kvinnorörelsen har ställt krav på nytolkningar av islam som tillerkänner kvinnorna deras rättigheter. Kravet har fått gensvar hos både muslimska och sekulariserade intellektuella formationer. Man har alltså på båda polerna av det politiska och intellektuella spektrat sökt sig bort från orientalismen.

Nyckelord: diskurs, stadsplanering, Stockholm, 1800-talet, modernitet, orientalism, persisk litteratur, den iranska revolutionen, kvinnorörelse, islam, nytolkningar, intellektuella.

Forskningsprojekt

Muslim intellectuals and gender equality: Examining the discourse of post-revolutionary critical Muslims in Iran, 1979–2016 [tillsammans med Minoo Alinia, docent i sociologi, Södertörns Högskola]

Valda publikationer

”Stadsplanering och disciplinering: Stockholm 1850-1930”, i: Nilsson, Lars & Kjell Östberg (red.), Kommunerna och lokalpolitiken. Rapport från en konferens om modern lokalpolitisk historia, Stads- och kommunhistoriska institutet: Stockholm 1995, s. 214–237.

”Kommentar” (kommentarer till Birgitta Odéns artikel, "Metodologisk meny"), i: Historisk Tidskrift 1997:1, Stockholm 1997, s. 24–29.

Den ekonomiska staden. Stadsplanering i Stockholm under senare hälften av 1800-talet, Arkiv Förlag: Lund 2002.

”Självuppfyllande anklagelser mot Iran: recension av Roger Howards bok, Iran i kris? Kärnvapenhot och politiska vägval, Stockholm 2005”, i: Internationella Studier (IS) 2005:3, s. 85–88.

”The 1902 Stockholm smoke question”, i: Lilja , Sven & Matthias Legnér (ed:s), The Living City. Approaches to Urban Environmental History, Formas: Stockholm 2010, s. 280–305.

”Torkestân och Forghâna, vatten och lera, själ och hjärta”, i: Gerö, Eva- Carin & Hans-Roland Johansson (red.), Periferi och centrum: Texter om marginalisering i förmodern tid, Nordic Academic Press: Lund 2014, s. 127–150.

”Integration och splittring”, i: Sjöberg, Maria (red), En samtidig världshistoria, Studentlitteratur: Lund 2014, s. 361–390.

Den sargade dygden. Religionskritik hos tre klassiska persiska poeter: Sa‘di, ‘Obayd och Hafez, Ellerströms Förlag: Lund 2014.

”Negah-i beh karkard va mafhum-e tanz dar adabiyat-e farsi” [En studie om innebörden av begreppet satir och dess funktion i persisk litteratur], i: Sajjadi, Sadeq (red), Tarikh-e Jame‘-e Iran: Doran-e Eslami, vol 16 [Irans generella historia: Islamisk period, vol 16], Center for the Great Islamic Encyclopædia (CGIE): Teheran 2015, s. 351–366.

”Poeten som drömde en befrielse”, i: Svenska Dagbladet (Under strecket), den 12 augusti 2015.