Malma gård i Badelunda socken utanför Västerås 1896. Oljemålning av Johnny Eie, Västmanlands läns museum. Foto av Kjell-Åke Jansson.
Malma gård i Badelunda socken utanför Västerås 1896. Oljemålning av Johnny Eie, Västmanlands läns museum. Foto av Kjell-Åke Jansson.

 

Carl Mikael Carlsson
Carl Mikael Carlsson

 

− Den traditionella bilden av att herrar var rika och bildade och inte sysslade med jordbruk medan bönderna var obildade, mindre rika och brukade jord behöver nyanseras, säger Carl Mikael Carlsson vid Historiska institutionen, Stockholms universitet som i sin avhandling har studerat ståndsskillnader bland 1800-talets jordbrukare.

Under 1700- och 1800-talen avvecklades ståndssamhället i Sverige. Nya idéer utmanade samhällssynen och den tidigare skarpa skillnaden mellan vem som var bonde och vem som var ståndsperson suddades ut. Under första halvan av 1800-talet blev fler och fler jordbrukare både bönder och herrar, de var sociala mellanting. Individualismens genombrott, en stärkt äganderätt och ökade satsningar på jordbruk låg bakom attitydförändringen.

− Gränsen mellan bönder och herrskap blev både lättare att kliva över och lättare att ifrågasätta. Det var en period när man klamrade sig fast vid ett gammalt sätt att kategorisera människor på trots att det inte längre var hållbart, säger Carl Mikael Carlsson.

Men vid 1800-talets mitt skedde ett brott. Alla grupperingar fanns kvar men det talades om dem på ett annat sätt. Nu skulle alla titlar ha med jordägandet att göra, och då spelade ståndstillhörigheten inte lika stor roll.

− Tidigare hade de som velat hävda sig som herremän ibland gått så långt att de börjat skriva sig med titlar som de inte hade rätt till. Före detta lärlingar vid Svea hovrätt började till exempel kalla sig ”hovrättsnotarie”. Men framåt 1850 förekom inte det längre, säger Carl Mikael Carlsson.

Att bonden blev hemmansägare under 1800-talet är ett välkänt socialhistoriskt motiv. Denna övergång innebar inte bara en förändring av bondeståndet i sig, utan också av dess relationer till andra stånd. Bonden var herremannens motsats. Hemmansägaren var inte det, för även herremän kunde vara hemmansägare. Ville man distansera sig från hemmansägarna fick man kalla sig possessionat, eller godsägare, som det kom att heta framåt 1800-talets slut.

Avhandlingen ”Det märkvärdiga mellantinget. Jordbrukares sociala status i omvandling 1780−1900” finns att ladda ner här:

http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-128895

För ytterligare information

Carl Mikael Carlsson
mobil: 0704-96 70 40
e-post: carlmikael.carlsson@historia.su.se

En forskarpresentation finns här.