Verksamheten vid centret omfattar symposier, seminarier och forskarkurser ledda av forskare från hela Skandinavien och från andra länder – och utvecklas hela tiden genom riktade projekt, genomförda av enskilda forskare eller grupper av forskare i samverkan. Centrum för medeltidsstudier samarbetar med flera institutioner i Sverige och utomlands kring kurser med medeltidsteman. Nya master- och doktorandkurser utvecklas regelbundet.

Centret för samman forskare som arbetar med medeltiden inom ett tjugotal ämnen vid universitetet och även institutioner utanför universitetet: arkeologi, ekonomisk historia, filosofi, historia, konstvetenskap, kulturgeografi, kvartär- geologi, litteraturvetenskap, musikvetenskap, naturgeografi, numismatik, religionsvetenskap, teatervetenskap och en rad språk såsom franska, grekiska, italienska, latin, nordiska språk och tyska. Tyngdpunkten ligger på Europa och på Sveriges/Skandinaviens förhållande till Europa, men förbindelserna med andra kulturområden beaktas också.

Centrets forskare och doktorander är dessutom synnerligen aktiva nationellt samt internationellt i forskningspolitiska organ, redaktionskommittéer, forskarutbyten och deltar aktivt i utformningen av gemensamma forskningsprojekt.

Sedan grundandet 2008 har centret bland annat erhållit ekonomiskt stöd från Marcus Wallenbergs Stiftelse för internationellt vetenskapligt samarbete, Marianne och Marcus Wallenbergs Stiftelse, Torsten
och Ragnar Söderbergs stiftelser, Vetenskapsrådet, Riksbankens Jubileumsfond, Åke Wibergs Stiftelse och den Humanistiska fakulteten vid Stockholm Universitets.

Medeltidsforskning: förr, nu, och framöver

Den tvärvetenskapliga medeltidsforskningen i Stockholm började under 1960-talet, då seminarier genomfördes med deltagare från ämnena arkeologi, historia, konstvetenskap och kulturgeografi. I början av 1970-talet anslöt även företrädare för olika språkämnen, främst nordiska språk och latin. I detta tidiga skede utvecklades också ett nära samarbete med huvudstadens lärda verk. En omfattande kunskapsuppbyggnad som är väsentlig för medeltidsforskningen har skett, och sker, vid Riksarkivet (Svenskt Diplomatarium, Det Medeltida Sverige, projektet medeltida pergamentomslag), Riksantikvarieämbetet (Fornminnesinventeringen, Sveriges kyrkor, Medeltidsstaden), Kungliga biblioteket (Handskriftsavdelningen) och Lantmäteriet. Numera finns även ett samarbete med Statens maritima museer, Statens historiska museer och Stockholms läns museum.

Samarbetet formaliserades med inrättandet av centret 2008. De disputerade forskarna och doktoranderna arbetar med vitt skilda ämnen inom medeltidsforskningen. Det kan exempelvis gälla ordförrådet i fornspråken, teorier om politikdens mål och medel, bruket av bilder och artefakter, talspråket i 1400-talets Stockholm, synen på litterär fiktion, liturgisk poesi, översättningar mellan olika språk, teorier om kunskapens natur, ideologiska budskap i krönikor, förhållandet mellan det talade och skrivna, klosterdisciplin, religionskritisk satir, beställare av konst, byggnaders funktioner, handskrifters sammansättning samt kulturlandskapets resurser och dess utnyttjande.

Centrum för medeltidsstudier befinner sig i en unik situation för att kunna utvecklas vidare. Stockholms universitet är Nordens största universitet och centret är Nordens största mätt i antal forskare och ämnen och har genom åren utvecklat täta och fortlöpande samarbeten med en lång rad andra universitet. För den internationella medeltidsforskningen är Sverige och Skandinavien intressant eftersom det med sitt geografiska läge och sitt förhållandevis sena kristnande kan utgöra ett viktigt ”test case” i komparativa diskussioner om centrum och periferi i kulturutveckling, synkroni samt diakroni och de naturgivna samt ekonomiska ramarnas betydelse för historisk utveckling. Det är centrets långsiktiga uppgift att formulera forskningsprojekt som kan stötta och samla den nuvarande forskningen och knyta an den till den internationella forskningsfronten.