Vid sekelskiftet 1900 hade Stockholms stad över tusen kvinnliga lärare, de allra flesta i folkskolan. Folkskoleinspektören ansåg att kvinnliga lärare var lämpliga därför att de var billig arbetskraft, men också för att de i många fall rekryterades från borgarklassen och därför lämpliga i den sociala och kulturella uppbyggnaden av folkets barn.

I föreläsningen lägger jag vikt vid dessa tidiga yrkeskvinnors arbetsförhållanden,  insyn i sociala förhållanden, ”vardagspuzzel” och existentiella livsfrågor samt politiska engagemang. Vilken kulturgärning i det tysta har de åstadkommit när de gjort Stockholms många fattiga barn läskunniga?

Christina Florin
Christina Florin

Christina Florin är professor emerita i kvinnohistoria vid Stockholms universitet. Hon har forskat om bland annat skola, lärare, professionalisering, läroversgossars manlighetsfostran, kvinnors rösträtt, medborgarfostran och känslohistoria.