Claes Petersson
Claes Petersson

Claes anställdes på institutionen 1996 som studievägledare vid fakultetens gemensamma utbildningslinje Kulturvetarlinjen, vilken var förlagd till Historiska institutionen. Några år senare blev han studievägledare även för historiestudenterna. År 2006 drabbades Claes av ett brustet aortabråck, som gjorde honom rullstolsbunden, men han fortsatte efter konvalescensen som studievägledare på deltid fram till 2016. Han undervisade också som föreläsare i antikens historia vid institutionen.

Som studievägledare för studenter hade Claes en viktig roll. Han var en studievägledare studenterna kunde lita på och känna sig trygga med. Hans tjänsterum var därför välbesökt, inte bara av inhemska studenter, utan också av de många utländska studenter institutionen tog emot under hans tid som Erasmuskoordinator (Claes talade flera språk flytande). Han fanns där för studenterna med sin klokskap, sitt goda omdöme och sin erfarenhet. Claes var i grunden en positiv person, som alltid tog fram det som man kunde bygga vidare på.

För oss som arbetade nära Claes var han ett stort stöd i studieadministrativa frågor och han ställde alltid upp för att lösa studenters problem. Vi uppskattade hans förmåga att alltid finna smidiga lösningar, så att man följde de regelverk som fanns och gjorde det enkelt för student och institution att mötas. Claes hade en förmåga att finstämt handlägga ärenden, så att varken studenter eller personal kom i kläm. Det var lätt, och roligt, att arbeta med Claes.

Claes hade också privata sidor som många av oss uppskattade. Han var passionerat intresserad av naturen, speciellt fåglar, och han arrangerade ibland exkursioner för oss i personalen i arla morgonstunden, där vi vandrade runt i universitetets sköna omgivningar. Claes försökte lära oss olika fåglars sång, en del av oss var läraktiga – han var en god och tålmodig pedagog – andra fick upp ögonen för naturens obegripliga mångfald.

Claes hade också ett stort och brett musikintresse, som sträckte sig från tidig renässansmusik, över jazz (inte minst tidig deltablues) och Bob Dylan till modern minimalism som Arvo Pärt. Claes visste mycket, om många saker, och han delade alltid frikostigt med sig av sina kunskaper. För en del av oss öppnade Claes dörren till helt nya, fantastiska musikvärldar. En grupp jazznördar träffades ibland sena fredagseftermiddagar för att lyssna till speciella inspelningar; det var ett sätt att laga helg. Vid gott lynne kunde man sedan lämna institutionen.

Vi minns Claes som en varm, klok och omtänksam människa, och en god arbetskamrat. Och vi gläds åt de år vi fick arbeta tillsammans.

För vänner och kolleger vid Historiska institutionen

Bo Persson, Gabriela Bjarne Larsson, Olle Ferm, Mats Hallenberg, Oskar Schelin