Dendrokronologisk provtagning.
Genom att borra ut en kärna ur virket och jämföra årsringarnas mönster mot tidigare insamlad data kan forskarna fastställa när virket fälldes.
 

Variationer i byggnadsaktivitet är en viktig nyckel för att förstå ekonomiska, demografiska och sociala förhållanden under historien men byggnadsaktiviteten är dåligt dokumenterad i äldre tider. Forskare har nu lyckats komma runt bristen på skriftliga källor genom att istället studera det exakta fällningsåret för byggnadstimmer. De har byggt upp en databas från byggnadsarkeologiska undersökningar där det exakta fällningsåret kunnat fastställas i nästan 50 000 fall eftersom den yttersta årsringen är bevarad och möjliggjort precis dendrokronologisk datering. På det sättet har forskarna kunnat presentera en ny historik över europeisk byggnadsaktivitet från 1200-talet till 1600-talet. De nya resultaten har just publiceras i tidskriften Journal of Archaeological Science.

Välkända trender får tydlig förklaring

Variationerna i byggnadsaktivitet följer i grova drag kända demografiska trender. Forskarna ville dock bättre förstå vilka faktorer som allra mest påverkade graden av byggnadsaktivitet. De undersökte en rad möjliga faktorer och fann att antalet pestepidemier och livsmedelspriser hade störst påverkan. Fredrik Charpentier Ljungqvist, historiker vid Stockholms universitet, som ledde projektet, förklarar:

– Byggnadsaktiviteten var lägre när pesten var utbredd eller livsmedelspriserna var höga. Omvänt var byggnadsaktiviteten högre när det förekom lite eller ingen pest och när livsmedelspriserna var lägre.

Dataanalys hjälper där skriftliga dokument saknas

Forskarna konstaterar alltså att byggnadsaktiviteten i Europa under århundraden uppvisar ett starkt samband med såväl utbredningen av pest som med livsmedelspriser. Men även krig och andra faktorer hade en inverkan. Den största minskningen i byggnadsaktivitet sammanfaller med det förödande Trettioåriga kriget (1618–1648). Detta är ett nytt resultat men Fredrik Charpentier Ljungqvist menar att de mest betydelsefulla resultaten rör äldre tider med sämre tillgång till skriftliga källor:

– En kraftig minskning i byggnadsaktivitet låter oss identifiera starten på den så kallade senmedeltida krisen till redan runt år 1300. Det innebär att krisen inte bara föregår digerdöden 1346–1353 men också den katastrof som är känd som ”stora svälten” 1315–1322.

Tidpunkten för starten på den senmedeltida krisen, ofta förknippad med digerdöden, har debatterats under årtionden bland historiker. Den nya historiken över byggnadsaktivitet, från det exakta fällningsåret hos byggnadstimmer, utgör en viktig ny källa eftersom den är helt oberoende av skriftliga källor.

– Historiken över byggnadsaktivitet ger oss nya inblickar i när det rådde välstånd respektive kriser men fungerar också som ett redskap för att oberoende bekräfta de kriser och de demografiska uppgifter som finns dokumenterade i skriftliga källor, fortsätter Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Referens:

Ljungqvist, F.C., Tegel, W., Krusic, P.J., Seim, A., Gschwind, F.M., Haneca, F., Heussner, K.-U., Hofmann, J., Houbrechts, D., Kontic, R., Kyncl, T., Leuschner, H.H., Nicolussi, K., Perrault, C., Pfeifer, K., Schmidhalter, M., Seifert, M., Walder, F., Westphal, T., and Büntgen, U. (2018), “Linking European building activity with plague history”, Journal of Archaeological Science, 98: 81–92.

För ytterligare information kontakta:

Fredrik Charpentier Ljungqvist
e-post: fredrik.c.l@historia.su.se
mobil: 070-662 07 28
Historiska institutionen
Stockholms universitet