Från tidigt 1980-tal till pensioneringen 1996 ledde han det modernhistoriska forskningsseminariet ”Inrikespolitik och ideologier” och handledde ett 30-tal doktorander fram till disputation – sannolikt något slags rekord.

Det är många runt landet nu verksamma disputerade historiker mitt i karriären på olika universitet, högskolor, myndigheter, museer etc som tänker tillbaka med tacksamhet och glädje på tisdagskvällarna i D289 i Frescati, som var vigda för Jarl Torbackes doktorandsseminarium. Där fick vi vår vetenskapliga skolning i historisk metod och teori samt insikter om det konkreta hantverket att skriva en doktorsavhandling.

Jalle – som han kallades av doktorander och kolleger – skapade både en stark utbildningsmiljö och en stor gemenskap runt sig. Efter seminarierna var det ofta postseminarier i olika former, antingen i lunchrummet eller ute på lokal där de intellektuella och givande diskussionerna fortsatte. Det var en stor tillgång att få ingå i detta utvecklande akademiska kamratskap, få missade ett seminarium frivilligt.

Jarl Torbacke föddes 1930, växte upp i Stockholm och tog studenten i Kungsholmens läroverk. Därefter läste han geografi och historia vid Stockholms högskola. Hans far var journalist och kanske det var en anledning till att Jarl kom att specialisera sig inom området press och massmediahistoria, ett vid denna tidpunkt praktiskt taget outforskat fält för historiker. Han disputerade 1966 på den omfångsrika avhandlingen ”Journalistik på osäkra villkor. Den liberala Afton–Tidningen och dess föregångare”.

Avhandlingen följdes av omfattande studier i Dagens Nyheters historia åren 1922 – 1946, ett imponerande verk, som väckte uppmärksamhet. Han presshistoriska produktion omfattar ett tiotal böcker samt ett stort antal uppsatser. För Torbacke var forskning rörande massmediernas verksamhet av betydelse för att förstå det demokratiska samhällets villkor. Även tryckfrihetens villkor var ett centralt motiv i hans författarskap.

Torbackes akademiska lärargärning blev lång. Den spände över fyra decennier. Vid sidan av forskarutbildningen ledde han en forskningsgrupp inom sitt eget forskningsfält samt var handledare vid forskningsprojektet ”Kris och krispolitik i Norden under mellankrigstiden”.

Torbackes kapacitet som ansvarig ledare kom till sin rätt både på institutionen, fakulteten och universitetet centralt. Han var länge Historiska institutionens prefekt och historisk-filosofiska sektionens dekanus och han medverkade i en rad kommittéer och styrelser både inom och utanför universitetet. Han var en period redaktör för Historisk Tidskrift.

Till hans meriter ska även föras hans flitiga deltagande som kulturskribent och recensent i dagspressen samt hans roll som läroboksförfattare.

Jarl Torbacke hade privat ett stort idrottsintresse, särskilt varmt klappade hans hjärta när hans kära AIK spelade fotboll. Vi var några stycken på institutionen som ibland gick och tittade på derbymatcher tillsammans och Jalle var givetvis alltid med. Han fortsatte med det många år efter pensioneringen, väldigt pigg och alert långt efter 80 fyllda. 

Vi tidigare doktorander och kolleger minns Jarl Torbacke med både glädje och tacksamhet.  

Johnny Wijk, Jens Ljunggren, Nils Edling, Maija Runcis och Per Thullberg