Gruvstrejken i Kiruna
Hadar Sandberg talar på ett möte i Malmberget. Foto: Gruvs arkiv.

I en avhandling i historia, framlagd vid Historiska institutionen, Stockholms universitet, undersöker Robert Nilsson Mohammadi hur gruvarbetarstrejken har gjorts meningsfull av dess deltagare och observatörer. Avhandlingen är främst baserad på intervjuer – muntlig historia – med både strejkande arbetare och människor som solidariserade sig med dem. Den analyserar också hur gruvarbetarnas röster vid olika tillfällen har använts för att berätta om gruvarbetarstrejken.

– För mig handlar muntlig historia om att få de historiska aktörernas egna berättelser, men också om att i samtalets form undersöka dessa berättelser och hur de har blivit till över tid, säger Nilsson Mohammadi.

Samförstånd på arbetsmarknaden bryts

Vintern 1969–70 strejkade närmare 5 000 arbetare vid det statliga LKAB:s järnmalmsgruvor i Kiruna, Malmberget och Svappavaara. Det rörde sig om en vild strejk som bröt en lång period av samförstånd på den svenska arbetsmarknaden. Kring strejken bildades en omfattande solidaritetsrörelse. Ett sätt att solidarisera sig med gruvarbetarna var att rapportera från strejken. Över tid har strejken framställts i flera genrer, bl.a. dokumentärfilm, rapportbok, samhällsvetenskapligt arbete, bildkonst, lyrik och drama. Numera har strejken en självklar plats i historier om Sverige under 1900-talet.

Med boken Gruva, först utgiven 1968, förmedlade Sara Lidman och Odd Uhrbom gruvarbetarnas röster. De ville skildra gruvarbetets villkor och mobilisera till förändring. Efter strejken skrevs rösterna fram på andra sätt. Allt mer handlade det om att bevara erfarenheterna från strejken. Detta bidrog till att slå fast vad som blev möjligt att säga om strejken och vem som kunde säga det med trovärdighet.

– I intervjuerna jag har gjort med strejkdeltagarna framstår gruvarbetarkollektivet som mer heterogent och föränderligt. Återkommande är att de berättar att strejken skapade gemenskap och utrymme för samvaro på arbetsplatserna, säger Nilsson Mohammadi.

Diskussion av dokumentärprosa

Intervjuerna med aktörer inom solidaritetsrörelsen – författare, filmare, skådespelare, museiintendenter och aktivister – ger information om vad som kunde ligga bakom ställningstagandet för strejken. Tidigare forskning har kritiserat bruket av verklighetens röster i 1960 och 1970-talens dokumentärprosa samt beskrivit engagemanget som en slags subkultur. Muntlig historia kan däremot lyfta fram minnen av de motiv och möten som ligger bakom texterna.

– På så vis går det att diskutera solidariteten med gruvarbetarna mer som en politisk handling än som identitetsformering, säger Nilsson Mohammadi.

Undersökningarna av minnen från och berättelser om gruvarbetarstrejken kan bidra med kunskap och perspektiv till framställningarna av strejken som är att vänta i samband med dess förestående 50-årsjubileum 2019. En inomvetenskaplig nytta av avhandlingen är att den kan fungera som underlag för diskussioner om hur historiker kan aktivera historiens aktörer och/eller brukare i undersökningar av historia och historieskrivning.

Enligt överenskommelse med intervjupersonerna kommer intervjuerna med deltagare i strejken och i solidaritetsrörelsen att göras tillgängliga genom Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm.

För mer information:

Avhandlingens rulla titel: Den stora gruvstrejken i Malmfälten: En muntlig historia

Avhandlingen finns i sin helhet här. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-151817

Robert Nilsson Mohammadi, Fil. dr i historia.

Disputerade på sin avhandling i historia, 16 mars, 2018, vid Stockholms universitet.

Forskarpresentation: https://www.historia.su.se/forskning/forskningsomr%C3%A5den/popul%C3%A4rkultur-och-historia/robert-nilsson-mohammadi-1.27831

E-post: robert.mohammadi@su.se eller robert.mohammadi@mau.se

Telefon: 040-665 70 03