Nomadskola, Stora Axhögen, Härjedalen, ca 1930. Fotograf Rosenberg, C.G. Från Nordiska museets arkiv.
Nomadskola, Stora Axhögen, Härjedalen, ca 1930. Fotograf Rosenberg, C.G. Från Nordiska museets arkiv.

I de tre länderna är 1900-talets första hälft en period då ett äldre skolsystem i kyrkans regi successivt övergår till skolor som staten driver.

– De tre länderna hade en liknande inställning till språk. Eleverna var tvungna att lära sig nationens huvudspråk perfekt. Att enbart kunna samiska var inget man överlevde på menade myndigheterna, säger Otso Kortekangas, som har disputerat i historia vid Stockholms universitet på avhandlingen Tools of teaching and means of managing som tittar på samiska skolor i Norden.

Språk ett verktyg för att styra

Det är tydligt hur språket i undervisningen har varit ett verktyg för ländernas syften med skolutbildning. Undervisningsspråket användes i Norge och Finland som ett sätt att assimilera den samiska befolkningen med den norska, respektive finska. I Sverige användes språket däremot som ett sätt att hålla den samiska befolkningen segregerad från den svenska.

Otso Kortekangas
Otso Kortekangas

I Sverige fanns en tydlig nationalekonomisk tanke med den statliga nomadskolan och rasbiologin och andra ideologier var underordnade denna. Idén var att göra fjällvärlden mer lönsam genom en modern och effektiv rennäring. Därför behövdes en skola som utbildade renskötare.

Den svenska statens utbildningsauktoriteter ansåg inte att samer själva var lämpade att effektivisera rennäringen. Moderniseringen måste komma utifrån och därför var det staten som skötte den nomadskola som utbildade samebarn. Det är också skälet till att svenska var det huvudsakliga utbildningsspråket i nomadskolan, förklarar Otso Kortekangas.

Barn till de samer som inte var renskötande fick gå i vanliga svenska folkskolor där undervisningsspråket var svenska.

Samernas historia mer än minoritetshistoria

I sin avhandling fokuserar Otso Kortekangas på fall där utbildningsauktoriteter, samiska lärare och föräldrar till samiska barn diskuterade utbildning och undervisningsspråk. Diskussionerna visar att både samiska lärare och föräldrar var aktiva i debatten om undervisningsspråket. Åsikterna skilde sig åt mellan samer vad gäller förhållandet mellan majoritetsspråken och samiskan i undervisningen.

Det bor samer i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Trots det har samernas utbildning och historia tidigare så gott som uteslutande studerats inom varje enskild stat. Detta har lett till en låsning där samer gång på gång definieras som en svensk, norsk, finsk eller rysk minoritetsbefolkning. Otso Kortekangas menar att samiskhet inte alltid definierades i förhållande till en stat som en minoritet - snarare som en befolkning och kultur som existerar självständigt.

Mer information och kontakt

Läs en artikel om Otsos forskning på universitetets centrala webbplats, här.

Otso Kortekangas, fil dr i historia.

E-post: otso.kortekangas@historia.su.se

Telefonnummer: 0762 773 558

Disputationen ägde rum den 13 januari vid Stockholms universitet.

Avhandlingens fulla titel: Tools of teaching and means of managing. Educational and sociopolitical functions of languages of instruction in elementary schools with Sámi pupils in Sweden, Finland and Norway 1900–1940

Läs avhandlingens spikblad här: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-149407

Länk till forskarprofil och högupplöst porträtt:

http://www.historia.su.se/forskning/forskningsomr%C3%A5den/modern-politisk-historia/det-nordiska-v%C3%A4lf%C3%A4rdssamh%C3%A4llet-under-1900-talet/otso-kortekangas-1.148451