Sömmerskor vid löpande bandet i Algotsfabriken i Borås. Vykort framtaget av Algots.
Sömmerskor vid löpande bandet i Algots fabrik i Borås. Vykort från ca 1949.


Efter andra världskrigets slut växte svensk industri i snabb takt och efterfrågan på arbetskraft var stor. Arbetssökande hittade man bland annat i centraleuropa, där arbetslösheten var hög, inte minst bland de miljoner tyskar som flytt eller fördrivits från sina hem kring krigsslutet.

Arbetskraftsmigrant eller flykting

Tyskarna som kom till Sverige för att jobba i Borås var nästan alla unga, ensamstående kvinnor som migrerade från Schleswig-Holstein. Många av dem var flyktingar som hade kommit till det nordstyska förbundslandet från andra tyskatalande delar av Europa efter krigsslutet.

Johan Svanberg historiker som intresserar sig för arbetslivs- och migrationshistoria.
Johan Svanberg är historiker och intresserar sig för svensk arbetslivs- och migrationshistoria.

– Jag tror att vi genom att analysera tidigare migrationserfarenheter kan få bättre förståelse för samtida migration, säger Johan Svanberg, historiker vid Stockholms universitet, som har skrivit boken Migrationens kontraster om de tyska kvinnor som på 1950-talet kom till Sverige för att jobba som sömmerskor i Borås.

Han tar upp exemplet att vi ofta definierar någon som antingen flykting- eller arbetskraftsinvandrare.

– Jag tror att diskussionen om kategorier är viktig. I verkligheten glider kategorierna flykting- och arbetskraftsinvandring ofta ihop, säger Johan Svanberg.

I litteraturen kallas tiden 1945-1975 för arbetskraftsinvandringens period i Sverige. Vid denna tid var stora grupper av de som invandrade till Sverige även människor på flykt. Anledningen till att vi har definierat dem som arbetskraftsinvandrare är för att vi har utgått efter de behov som den svenska arbetsmarknaden hade vid denna tid och inte efter de förhållanden som fick individer att lämna sina hemländer och flytta till Sverige, förklarar Johan Svanberg.

Politik mot arbets- och bostadsbrist

Schleswig-Holstein-aktionen startade på västtyskt initiativ, 1949. När landet skulle återuppbyggas efter kriget behövde man skapa en politik för att ta itu med hög arbetslöshet och bostadsproblem. En del av den politiken handlade om att uppmuntra ungdomar till utvandring.

Förbundsrepubliken Schleswig-Holstein vände sig till den svenska regeringen och frågade om Sverige kunde ta emot arbetslösa ungdomar för att ge dem yrkesutbildning och arbete. Tanken var att det skulle handla om tillfällig migration och att de unga senare skulle återvända till Västtyskland för att delta i återuppbyggnaden av landet.

När den svenska regeringen hade godkänt den västtyska förfrågan landade ärendet hos Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, som vid denna tid hade ansvar för både uttagning av kvotflyktingar till landet och arbetskraftsrekryteringen. AMS började ett arbete med att ta fram underlag för ett gemensamt avtal om olika ansvar mellan de svenska instanserna och Västtyskland. Myndigheten vände sig till svenska arbetsgivare- och fackorganisationer på nationell nivå för att få deras synpunkter på vad som ska stå i avtalen med Västtyskland.

Tysk identitet

Underlaget till Johan Svanbergs bok består bland annat av intervjuer med ett 15-tal av de tyskor som kom till Borås och som kom att stanna kvar. Han har låtit kvinnorna berätta om sina upplevelser innan och under resan till Sverige samt deras etablering i Borås.  

Kvinnornas bakgrunder i Västtyskland skiljer sig åt. Vissa av dem föddes och växte upp i Schleswig-Holstein medan andra kom dit som flyktingar efter krigsslutet. Flera av de med flyktingbakgrund berättar om upplevelser av utanförskap och mobbing under sin tid i det nordliga förbundslandet. Där sågs de som flyktingar.

Men i de olika berättelser som kvinnorna ger av sin resa till Sverige och etablering i Borås finns flera likartade minnesbilder. Det kan vara hur de första gången äter köttbullar i Sverige, som serveras med lingonsylt vilket då var en ovanlig kombination för tyskorna eller när de första gången skall hantera symaskiner vid ett löpande band under tidspress. I Borås blir deras identitet som bara tyskor viktig och något som binder samman kvinnorna som grupp trots olika bakgrund.

Annan berätelse om migration

En annan viktig del av bokens material är de uppgifter som Johan Svanberg har han grävt fram ur svenska och tyska arkiv för att förstå hur avtalet mellan länderna togs fram och formulerades och hur det blev i verkligheten.

Han vill balansera bilden av arbetskraftsinvandringen till Sverige under efterkrigstiden. Historieforskningen har hittills haft fokus på den manligt dominerade verkstadsindustrin.

— Vi har lätt att föreställa oss en jugoslavisk eller italiensk man som jobbar inom verkstadsindustrin, säger Johan Svanberg.

Men statistik visar att en majoritet av alla utlandsfödda i Sverige under perioden 1945 till 1975 var kvinnor

— Jag vill skriva in kvinnorna som invandrade till Sverige för att arbeta här - i den stora berättelsen om svensk invandringshistoria, förklarar han.

Vidare har det varit viktigt att beskriva den dynamik som fanns mellan olika samhällsnivåer för att få till stånd Schleswig-Holstein-aktionen.

Lokala synpunkter

Grundregeln var att en lokal fackförening kunde använda sin vetorätt mot en arbetsgivares förslag på att anställa utländsk arbetskraft. Detta var synpunkter som AMS, vilken beviljade arbetstillstånd, ofta lyssnade till. Men ur facklig synvinkel kunde vetorätten undermineras av den fria rörlighet som gällde inom Norden. För nordiska medborgare krävdes inga tillstånd och facken hade inget veto.

I Borås nappade bland annat Algots på idén med tyska migrantarbetare. Och den lokala fackföreningen gav sitt medgivande med förbehållet att de tyska sömmerskorna skulle ansluta sig till facket.

Under 1950-talet hade Algotsfabriken en nästintill 100 % omsättning av personal varje år. Och bland arbetarna var den fackliga anslutningen låg. Därför var det lokala Boråsfacket positivt till tysk arbetskraft. Genom sin vetorätt fick de mer kontroll över vilka som kom och vilka krav de kunde ställa.  

– Facket såg hellre obligatoriskt organiserade tyskor än oorganiserade finskor till arbetsplatsen, förklarar Johan Svanberg.

Omslag: Migratinens kontraster
Omslag: Migratinens kontraster

På så sätt kom ett lokalt krav från bland annat en fackklubb i Borås att skrivas in i det internationella avtalet med Västtyskland.

Mer fakta

Migrationens kontraster. Arbetsmarknadsrelationer, Schleswig-Holstein-aktionen och tyskorna vid Algots i Borås under 1950-talet är utgiven på Nordic Academic Press, 2016.

Johan Svanberg är fil.dr i historia och verksam som forskare och lärare vid Historiska institutionen. Mer om Johans forskning finns här.